2013/07/28

känn ingen sorg


... nej, men kanske lite vemod över att lämna stan mitt i klarblåaste högsommar. 
Varje gång jag kommer hem, har någon liten vinkel ändrats, men nu byggs ju hela (nåja) Klara om igen! Åt andra hållet sägs det, med mer plats för folk och gräs och mindre för bilar. En applåd, givetvis!
... men ibland tror jag nästan att citykänslan försvinner om man inte lämnar kvar åtminstone en liten bit betong och våt asfalt. 
Fast visst kommer jag att njuta av träd och gågator, ingen tvekan! ;)
Jag kan inte sätta fingret på varför, men någon detalj i mitt besök denna gång fick mig att verkligen uppskatta stan och den kändes mer än någonsin som min, bara min.
Å, vad jag redan längtar tillbaks till mitt allra käraste Sthlm! :)
Så när det blev dags för biobesök, på ett alldeles tomt Saga, kunde inte bli annat än svenskt.
Och självklart blev det Håkans film.
Den var som en saga, en vardagens magi.
Allt det som gör låtarna, fanns där.
Och mellan de varma tårarna och lyckans förälskelse,
svällde hjärtat,
och svällde,
och brast.
Om än bara för en stund.
Eller så var det bara alldeles för länge sedan jag gick på bio.

2 comments:

  1. OK, no entendí absolutamente nada, pero, bellas fotos, bellos lugares, bellas personas :)

    ReplyDelete
  2. Hey Nancy, are you flying back to Spain? I guessed that from the Ryanair plane :) I hope you had a wonderful time with your sister!

    ReplyDelete